Tutta Rolf

1934

  • Regissör: Gustaf Molander
  • Manus: Gösta Stevens
  • Filmfotograf: Åke Dahlqvist

I början av 1930-talet fick norska Tutta Rolf sitt genombrott i Sverige. Med sin kvittrande stämma och sin komiska talang var hon under ett helt decennium SF Studios, och Sveriges, största kvinnliga filmstjärna. Trots att hon bara verkade inom filmens värld i sju år hann hon göra ett stort intryck på den svenska 1930-talspubliken.

Tutta Rolf hade innan sin filmdebut varit verksam som revyartist först i Oslo och sen i Stockholm som hennes make Ernst Rolfs revyprimadonna. Efter ett antal revyer med honom och ett inhopp i den skandinaviska versionen av kavalkadfilmen Paramount on Parade (1930) gjorde hon sin långfilmsdebut. Det hade sedan 1930 ryktats om Hollywood-kontrakt, men först 1932 blev hon kontrakterad till SF Studios och kom att förbli en av deras mest populära kontraktspelare hela sin korta filmkarriär ut.

Hennes filmer skräddarsyddes för att passa hennes stjärnimage som den moderna unga kvinnan. Då hon även var en populär grammofonartist fick hon i nästan varje film sjunga ett par kupletter.

Hennes första film för SF Studios blev Gustaf Molanders Kärlek och Kassabrist (1932), den första av många samarbeten mellan regissören och stjärnan. Det var dock deras andra film ihop, Vi som går köksvägen (1932), som cementerade Rolfs status som filmstjärna. Vi som går köksvägen slog publikrekord och blev stilbildande för SF Studios fortsatta produktion under 1930-talet. De flesta av Rolfs filmer efter genombrottet följde ungefärligt en liknande formel: eleganta cocktailkomedier regisserade av Gustaf Molander, med kupletter signerade Jules Sylvain. Hennes filmer skräddarsyddes för att passa hennes stjärnimage som den moderna unga kvinnan. Då hon även var en populär grammofonartist fick hon i nästan varje film sjunga ett par kupletter, vilket ofta användes i marknadsföringssyfte för filmerna.

Tutta Rolf är även ihågkommen för succéer som komedierna Kära släkten (1933), En stilla flirt (1934) och Sara lär sig folkvett (1937), samtliga regisserade av Gustaf Molander. Senare i karriären kom hon att försöka på mer allvarliga roller som i Dollar från 1938. Denna nya inriktning blev dock kortlivad, och året därpå gjorde Rolf sin svansång i storproduktionen Valfångare. Utöver detta var Rolf även verksam på Vasateatern i några år. Där gjorde hon 1934 en uppmärksammad rollprestation som Ofelia mot Gösta Ekman i Hamlet.

1934 stod Tutta Rolf på toppen av sin karriär. Hon var populär filmstjärna, teaterskådespelerska och grammofonartist. Tidningarna uppvaktade henne ständigt och i hennes hand låg nu även ett kontrakt från Fox Film i Hollywood. Tutta Rolf, som tidigare omtalats som det mest självklara stjärnskottet i svensk film sedan Greta Garbo, skulle nu följa i hennes fotspår. Förväntningarna var skyhöga i Sverige, men när hon väl kom till drömmarnas stad sattes hon i vamp-facket, en kontrast till den friska och käcka typen hon spelat i svensk film. Den enda filmen hon gjorde där, En lektion i kärlek (1935), floppade vilket ledde till att Rolf återvände till Sverige, som välkomnade henne med öppna armar.

Trots Hollywoodfiaskot går det inte att förneka Rolfs storhet under 1930-talet. Hon var allmänt förekommande i det svenska nöjeslivet i flera olika forum, men det var inom filmen som Tutta Rolf blev en äkta stjärna. Hon var en av oerhört få kvinnliga filmstjärnor i Sverige som kunde stoltsera med att innehava en tydlig huvudroll i nästan samtliga filmer, och samtidigt ständigt vara en publikmagnet. Det var inte för intet som hennes filmer oftast marknadsfördes som ”Säsongens Tutta-film”, ett bevis på att hennes namn i sig självt kunde sälja en film.