Sveriges främste dokumentärfilmare

1947

  • Regissör: Arne Sucksdorff
  • Manus: Arne Sucksdorff
  • Filmfotograf: Arne Sucksdorff

Arne Sucksdorff är tveklöst den största dokumentärfilmaren i Sverige genom tiderna. Från 1940-talet och fram till 1960-tal nådde hans filmer stora framgångar världen över. Han skapade en helt egen genre mellan fiktion och dokumentär, ofta med djur, natur och barn i centrum. Kortfilmen Människor i stad, en poetisk skildring av en sommardag i Stockholm, kom 1949 att bli den första svenska filmen att belönas med en Oscar. Sucksdorff kom även att vinna priser i Cannes, Berlin och Venedig och förebådade på så sätt femtio- och sextiotalets våg av svenska konstnärligt kvalitativa filmer som kom att hamna i det internationella rampljuset.

Några andra av hans mest kända filmer: I Det stora äventyret (1953) vandrar ett lodjur från Norrland till Mellansverige, tvärs igenom ett av industrialisering och urbanisering förändrat landskap; I En djungelsaga (1957) berättar Sucksdorff om människor och människoätande tigrar i ett fjärran land, inspelad på plats i Bastars djungelområde i centrala Indien. Filmen nominerades till Guldpalmen i Cannes och anses av många vara ett mästerverk. En rolig detalj är att Polarprisvinnaren Ravi Shankar komponerade musiken; Mitt hem är Copacabana (1965) är en svartvit långfilm som blir ett slags möte mellan reportage och fiktion. Filmen handlar om fyra gatubarn barn i Rio de Janeiros slum. Deras livsglädje lyser som solen ovanför den vykortsvackra stranden, samtidigt som de kämpar för mat för dagen. Sucksdorff belönades med en Guldbagge för sin regi; I teveserien På jordens baksida (1972) porträtterar Arne och hustrun Maria Sucksdorff våtmarken i Pantanal, söder om Amazonasdjungeln i Brasilien, en plats där de två ägnade sig åt miljöpolitisk aktivism. Serien anses ha varit direkt avgörande för kampen att bevarandet av våtmarken skulle bli framgångsrik. Idag är Pantanal en ekoturistmagnet av stor betydelse för den lokala ekonomin.

Kortfilmen Människor i stad, en poetisk skildring av en sommardag i Stockholm, kom 1949 att bli den första svenska filmen att belönas med en Oscar.

Arne Sucksdorff regisserade, skrev, fotograferade och klippte själv de flesta av sina filmer. Han var noggrann och överskred ofta tidsplaner och budgetar. Han var tidigt i karriären impressionistisk och la stor vikt vid montageklippning. Klippningen och perspektivskiftningarna i den Oscarsvinnande Människor i stad påminner inte så lite om dagens musikvideor. Han vävde ofta ihop dokumentärt material med iscensatt sådant. Enligt honom låg ”sanningen” om naturen inte i något enkelt empiriskt observerbart. Viktigast för honom, har han berättat, var att finna balansen mellan den dokumentära sanningen och det poetiska.
I dokumentären Skönheten ska rädda världen – en film om Arne Sucksdorff (2000) gör dokumentärfilmaren Stefan Jarl ett ömsint porträtt av den upptäcktsresande filmaren som var hans mentor.