Greta Garbo

1924

  • Regissör: Mauritz Stiller
  • Manus: Mauritz Stiller & Ragnar Hyltén-Cavallius
  • Filmfotograf: Julius Jaenzon
  • :

Få filmstjärnor har blivit lika mytförklade, både under och efter sin levnadstid, som Greta Garbo. Arbetarklassdottern Greta Gustafsson blev filmstjärnan Greta Garbo, älskad som få. Greta Gustafsson föddes 1905 och växte upp på Blekingatan 32 i Stockholm som yngsta syskonet av tre i en arbetarklassfamilj. Hennes två syskon, Alva och Sven, var även verksamma inom filmen. Fadern dog 1920 då Garbo endast var 14 år gammal. Hon började då arbeta som expedit och modell på varuhuset PUB i Stockholm där hon även fick vara med i deras reklamfilmer. Från 1922 till 1924 studerade hon på Dramatens elevskola i Stockholm där man bland hennes klasskamrater kan räkna Alf Sjöberg, Mimi Pollak, Arnold Sjöstrand, Mona Mårtensson, Vera Schmiterlöw och Georg Funkquist.

Vid tidpunkten för hennes studier höll regissören Mauritz Stiller på med att förbereda för filmatiseringen av Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings saga för SF Studios räkning. Gustaf Molander, chef för Dramatens elevskola vid den här tiden, tipsade Stiller om två av sina unga elever, Mona Mårtensson och Greta Gustafsson, vilka båda fick varsin roll i filmen som Ebba Dohna respektive Elisabeth Dohna. Detta var dock inte Gustafsson första filmroll. Hon hade tidigare haft en större biroll i lustspelet Luffar-Petter (1922). Mårtensson var den som ansågs vara den vackra av de två, men Stiller såg någonting i den oslipade diamanten Gustafsson som han länge letat efter: en skådespelerska som skulle kunna bli en stjärna världen aldrig tidigare skådat.

MGM hade som slogan: ”More stars than there are in heaven.” I deras stall av magnifika filmstjärnor lyste Garbo starkast.

Mauritz Stiller var svensk films största regissör i början av 1920-talet, speciellt efter det att Victor Sjöström emigrerat till USA. Stiller hade tidigare försökt skapa en internationell stjärna med Mary Johnson i Herr Arnes Pengar och sedan Tora Teje i Erotikon. Dock utan tillfredställande resultat. När han ”upptäckte” Greta Gustafsson hittade han äntligen det stjärnämne han sökt efter. Gustafsson fick 3 000 kr (i 2018 års penningvärde motsvarande 82 724 kr) för sin roll som Elisabeth Dohna. I slutet av 1923 bytte hon lagligt namn från Greta Gustafsson till Greta Garbo. Spåren av myten Garbo börjar nu uppenbara sig. Det nya efternamnet var helt och hållet Stillers påhitt, men namnet fann även resonans i den blivande världsstjärnan. Det var dock inte bara namnet som behövde ändras. Garbo, som sågs som knubbig av sin samtid, var tvungen att förlora kilon på Stillers beordran och han bestämde även vad för kläder hon skulle ha på sig och vem hon fick träffa. Han introducerade Garbo till Stockholms nattliv där hon började umgås med Stockholms kulturelit.

Gösta Berlings saga släpptes i två delar. Den första delen hade premiär 10 mars 1924, och den andra delen släpptes helgen efter. Recensionerna för den första delen nämnde sparsamt det nya stjärnskottet Garbo, men när den andra delen väl kom hyllades hon som en ”stjärna av första ordningen inom den svenska filmen”. Hollywood fick upp ögonen för både Stiller och Garbo och de blev, efter en kort sejour i Tyskland, kontrakterade till det ledande amerikanska filmbolaget MGM. Stillers karriär började ganska snart dala i Hollywood och han återvände hem till Sverige 1927 där han dog strax därpå. Garbos karriär däremot blomstrade och hon blev filmbolagets topprioritet under både stumfilms- och talfilmseran.
MGM hade som slogan: ”More stars than there are in heaven.” I deras stall av magnifika filmstjärnor lyste Garbo starkast. Hon var dock skyggare än sina mer festliga kollegor, och gav sällan intervjuer. I och med detta växte myten om den mystiska Garbo för varje år fram tills det att hon gjorde sin sista film 1941. Garbo levde sedan undangömd från offentligheten till sin död 1990.