Sjunde himlen

1956

  • Regissör: Hasse Ekman
  • Manus: Hasse Ekman
  • Filmfotograf: Åke Dahlqvist

Under mer än ett sekels tid hörde tre generationer Ekman till svensk films största personligheter. Gösta, Hasse och Gösta ”den yngre” Ekman var alla folkkära artister som i vitt skilda filmepoker trollband både publik och kritiker. Många av deras mest ihågkomna filmer gjordes hos SF Studios. Ett flertal gånger var far och son med i samma filmer – framför eller bakom kameran. Hasse Ekman spelade till exempel son till Gösta Ekman d.ä vid inspelningen av Intermezzo. Vid inspelningen av Sjunde himlen, 1956 fick Gösta Ekman d.y arbeta med sin far. Hasse Ekman regisserade, skrev manus och spelade i filmen. Sonen Gösta var regiassistent.

Ekman svarade med att göra dramakomedin Flickan från tredje raden (1949), där han spelar en Bergman-lik demonregissör som sätter upp pjäsen ”Helvetet”

Själva filmen ansågs vara en underhållande bagatell av kritikerna och kretsar kring en resa genom ett Europa som rest sig ur andra världskrigets ruiner. Det var Hasse Ekmans mest påkostade projekt med exteriörbilder från Helsingborg, Hamburg, Heidelberg, Venedig, Assisi och Rom. Hasse Ekman, Gunnar Björnstrand och den omåttligt populära Sickan Carlsson spelade huvudrollerna, och skådespelarnas kvicka spel är och var filmens stora behållning. Filmen gjordes i skiftet mellan tekniker, till exempel var den kolorerad och huvudpersonen Willy Lorens är en idoliserad radiostjärna. Bara tre år senare gjorde Ekman en uppföljare, Himmel och pannkaka, där Lorens övergivit radion och blivit tv-stjärna.

Hasse Ekman var en av 1940-talets främsta och mest produktiva svenska filmskapare. Han skrev sina egna manus och spelade ofta huvudrollen själv. Under 50-talet uppstod en rivalitet mellan Ekman och det unga stjärnskottet Ingmar Bergman, inte utan humor från de både parterna. Bergman lät till exempel Ekman spela rollen som ytlig regissör i filmen Fängelse (1949). Ekman svarade med att göra dramakomedin Flickan från tredje raden (1949), där han spelar en Bergman-lik demonregissör som sätter upp pjäsen ”Helvetet”.

Först ut i klanen Ekman var Gösta Ekman ”den äldre”. Han var regissör, teaterdirektör och stjärnskådespelare. Sina främsta roller gjorde han i filmer som Swedenhielms (1935) och Intermezzo (1936). När han avled i förtid, en konsekvens av en mycket hektisk yrkeskarriär, väckte hans död nationell sorg. Över hundra tusen stockholmare gick ut på gatorna för att se kistans väg mot den sista vilan.
Gösta Ekman ”den yngre” föddes alltså rakt in i skådespelarvärlden. Skådespelaren som gick bort 2017, lär ha sagt att han var ”känd redan som spermie”. Sin filmdebut gjorde han 17 år gammal i Swing it, fröken (1956). För flertalet svenskar är Gösta Ekman idag ihågkommen för sina skådespelarinsatser som den geniale Sickan i Jönssonliganfilmerna, eller för den delen polisen Martin Beck i Sjöwall-Wahlööfilmerna.
Gösta Ekman skrev också manus, bland annat Morrhår och ärtor, 1986 och Picassos äventyr, 1978 tillsammans med Hasse och Tage.