Säg det i toner

1929

  • Regissör: Julius Jaenzon & Edvin Adolphson
  • Manus: Paul Merzbach
  • Filmfotograf: Julius Jaenzon

När biopubliken i USA för första gången hörde ljud på biografen  så brast de ut i skratt – så lustigt framstod det. Säg det i toner, i regi av Julius Jaenzon och Edvin Adolphson, hade premiär i mellandagarna 1929 och var den första SF-Studios-produktionen med ljud. Att framtiden stavades ljudfilm var ställt utom allt tvivel, men det saknades fortfarande tekniska förutsättningar för att lämna stumfilmen helt. Säg det i toner blev något precis i brytpunkten mellan gammalt och nytt – en tonfilm.
Sensationen var ett faktum. Filmen blev en enastående publikframgång och inledde den nya epoken med ljudfilm. Ljudet utgjordes av sång- och musikinslag, dels sannolikt av effekt- och atmosfärljud, synkroniserat med filmbilderna. Dialogen framfördes som i vanlig stumfilm med text. Eftersom många biografer i Sverige fortfarande saknade ljudanläggningar visades den även som ren stumfilm.

När biopubliken i USA för första gången hörde ljud på biografen så brast de ut i skratt – så lustigt framstod det.

Filmen upplevdes som rapp och rolig och fick kritikerna att jubla unisont. Den fruktade Robin Hood skrev i Stockholms-Tidningen: ”Säg det i toner fångar genast! Kameran gör ett stort svep över Stockholm och stannar här och där vid särskilt vackra vyer och i särskilt kära knutar. Fångar in Stadshuset, glider ner till klockan, där de gyllene gubbarna just träda ut och vacklande vandra sin korta väg in i muren igen. Och medan musiken vackert varierar Örjanslåten, kilar kameran till Slussen, och över till Söder, upp till en liten kåk på Söderbergen.”

Håkan Westergren gjorde sin första huvudroll på vita duken. Hans unge spårvagnskonduktör drömmer om att bli schlagerkompositör när slumpen för honom samman med KTH-studenten Lisa, spelad av Elisabeth Frisk, som bor bland de fina villorna ute på Djurgården. Det är en stockholmsk Romeo- och Juliahistoria där klassgränserna gör kärleken svår, men sången och musiken och själva staden Stockholm ändå inger hopp. Filmen gjorde titelspåret ”Säg det i toner”, en schlager skriven av Jules Sylvain, till en stor hit. Med Säg det i toner tar SF Studios steget in i framtiden och lämnar 1920-talet. Tyvärr för svensk film blir nu också språket en barriär. Engelska etablerar sig snabbt som filmens modersmål i västvärlden.