Rid i natt

1942

  • Regissör: Gustaf Molander
  • Manus: Gustaf Molander
  • Filmfotograf: Åke Dahlqvist

Mitt under brinnande världskrig kom Rid i natt! och gav med sin allvarsamma ton och udd en ny inriktning till SF Studios filmproduktion. Filmen hade premiär i november 1942 och baserades på Vilhelm Mobergs roman med samma namn. Handlingen utspelar sig i 1600-talets Småland där tyska fogdar förtrycker de fria bönderna. En allegori lika mycket över den samtida svenska regeringens medlöperi och inskränkningar av yttrandefriheten som över nazisternas förtryck under inledningen av andra världskriget. I filmen lovar bönderna varandra att inte vika sig för övermakten, men när fogdens män kommer till bygden vågar ingen protestera. Bara Ragnar Svedje vill kämpa för rättvisan. Han tvingas lämna sin gård och flyr till skogs. När han senare dödas går en budkavle genom bygden med orden ”Rid i natt!”. Ragnar Svedjes död ska inte vara förgäves och folket reser sig mot den främmande herremakten.

Stina Bergman, skrev: ”Vi ha inte hunnit läsa den ännu, men det skriks ju i alla tidningar på att den är så dramatisk och alltså också filmatisk och då hettar det ju i våra öron.”

Filmen spelades in bara ett år efter att romanen kom ut. SF Studio hade hört av sig direkt vid boksläppet för att få Moberg att sälja filmrättigheterna. Manuskriptchefen på SF Studios, Stina Bergman, skrev: ”Vi ha inte hunnit läsa den ännu, men det skriks ju i alla tidningar på att den är så dramatisk och alltså också filmatisk och då hettar det ju i våra öron.”
Ragnar Svedje kom att spelas av Oscar Ljung. Eva Dahlbeck debuterade i rollen som Ragnars trolovade. Gustaf Molander stod för regin.

Vid premiären pågick slaget om Stalingrad och utgången av andra världskriget var fortfarande mycket oviss. Därför var filmen ett ovanligt skarpt ställningstagande mot nazismens förtryck. Liknande SF Studios-filmer med tydligt ställningstagande var bland annat Det brinner en eld (1943) och Den osynliga muren (1944). Rid inatt! kan också ses som en symbol för det nya SF Studios, ledd av direktören Carl Anders Dymling (tillträdde 1942). Som chef var han en motsats till sin föregångare, den kommersiellt inriktade Olof Andersson, och lyckades locka tillbaka Victor Sjöström till SF Studios. Sjöström tog över som konstnärlig ledare för Filmstaden och en ung Ingmar Bergman började arbeta på Svensk Filmindustris manusavdelning efter att ha blivit upptäckt av författaren Stina Bergman. En ny storhetstid inom svensk film hade påbörjats.