Prästänkan

1920

  • Regissör: Carl Theoder Dreyer
  • Manus: Carl Theodor Dreyer
  • Filmfotograf: George Schnéevoigt

Danska regissören Carl Theodor Dreyer är jämte Ingmar Bergman en av Nordens mest uppburne filmskapare. Hans filmer En kvinnas martyrium, Vampyren, Vredens dag, Ordet och Gertrud räknas av akademiker och kritiker som några av filmhistoriens främsta verk. För SF Studios gjorde han två filmer, Prästänkan och Två människor, som kanske inte är lika kända som hans övriga verk men som trots det är filmer av högsta klass.

Filmen följer många av de succérecept som SF Studios använde sig av på 1920-talet för att nå både en nationell och internationell publik: en handling baserad på välkänd litteratur, autentiska nordiska miljöer och tematik som nuddar vid människans själ och existens.

Prästänkan släpptes under SF Studios premiärår som filmbolag, 1920. Filmen utspelar sig i medeltidens Norge och porträtterar den tidens praxis, då en nytillsatt präst i en socken var tvungen att gifta sig med den föregående prästens änka. Prästänkan baserades på norsk-amerikanske författaren Kristofer Jansons novell Prestekonen. Filmens huvudkaraktär är den unge prästkandidaten Söfren, spelad av norske skådespelaren Einar Röd, som blir vald till församlingspräst och får veta att han måste gifta sig med prästänkan Margarete Pedersdotter, spelad av svenska skådespelerskan Hildur Carlberg. Detta är en äktenskapsallians han med alla medel försöker stoppa, då han hellre vill gifta sig med sin trolovade Mari, spelad av svenska filmidolen Greta Almroth.
Filmen följer många av de succérecept som SF Studios använde sig av på 1920-talet för att nå både en nationell och internationell publik: en handling baserad på välkänd litteratur, autentiska nordiska miljöer och tematik som nuddar vid människans själ och existens. Dessutom var filmen en stark skandinavisk affär då det var en svensk produktion med dansk regissör som baserades på norsk litteraturförlaga och som spelades in i Norge.

Hildur Carlbergs makalösa prestation som prästänkan kan räknas som en av svensk stumfilms bästa rollprestationer. Det är en rollgestaltning som starkt berömdes av kritikerna, och som än idag berör sin publik. För 76-åriga teaterveteranen Carlberg blev det dock hennes sista roll. Hon dog strax efter att inspelningen var avklarad. Symboliskt nog avslutas filmen med att prästänkan gravfästs till försam-lingens sorg. Ett värdigt farväl av en makalös, men smått bortglömd, skådespelerska.

En av filmens stora behållningar är hur Dreyer porträtterar prästänkan. I andra händer hade hon kunnat ha blivit en elak karikatyr av en åldrande kvinna, men istället porträtterar han henne som en stark kvinna som blivit ett offer för sin tids regler och normer. Detta är ett tema som återkommer i flera Dreyer-filmer där han tar ständigt tar parti för missförstådda kvinnofigurer, vilket når sin kul-men i hans allra sista film Gertrud. Hans intresse för dessa karaktärer har sin avstamp i hans egen mors livsöde som dog efter att ha genomfört en abort då Dreyer endast var två år gammal. Han hamnade sedemera i en fosterfamilj som ständigt baktalade Dreyers biologiska mor. Han avfjärmade sig sedan från denna fosterfamilj och började istället se sin mor som ett offer för ett samhälle som klandrar kvinnor om de avviker från normen.