Jönssonligan

1981

  • Regissör: Jonas Cornell
  • Manus: Rolf Börjlind
  • Filmfotograf: Roland Sterner

Den 4 december 1981 köpte de första människorna biljetter för att se det årets stora julfilm, komedin Varning för Jönssonligan. Det skulle till slut bli hela 800 000 biobesökare som såg filmen om en lätt klantig kriminell trio. När SF Studios firar 100 år 2019 har det hunnits göra hela nio filmer om Jönssonligan – och planer smids för fler filmer i vad som kommit att bli en av svensk films långkörare. Då har vi inte ens räknat in de fyra filmerna om Lilla Jönssonligan.

Redan i första filmen levereras repliker som blev stående i serien, och letade sig in i svenskens vokabulär under 1980-talet. Som Sickans glada utrop ’Jag har en plan!’. Eller Vanhedens svar oavsett vad som föreslås, ’Lysande, Sickan!’

Varning för Jönssonligan var från början inte en svensk idé. Filmen är en bearbetning av de danska filmerna om ”Olsen-banden”, som under 1970-talet var framgångsrika i vårt grannland men aldrig slog igenom i Sverige. Rolf Börjlind, som bland annat skrivit manus till Papphammar-serien med Gösta Ekman, skrev manus till den första Jönssonligan, där han utgick från en av de danska filmerna men placerade handlingen och karaktärerna i det svenska 1980-talet.

Filmens premiss är bekant, nästan oavsett vilken Jönssonligan-film man sett. Det kriminella geniet Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson (Gösta Ekman) och hans kumpaner som Ragnar Vanheden (Ulf Brunnberg) planerar en stor kupp – som går ut på att lura den skumme finanskungen Wall-Enberg (Per Grundén).

Redan i första filmen levereras repliker som blev stående i serien, och letade sig in i svenskens vokabulär under 1980-talet. Som Sickans glada utrop ”Jag har en plan!”. Eller Vanhedens svar oavsett vad som föreslås, ”Lysande, Sickan!”

Filmen regisserades av Jonas Cornell. Recensenten Hans Erik Hjertén skrev i Dagens Nyheter att Cornell ”med sin intellektuella framtoning var han väl inte den regissör man självklart tänkte sig i denna hantering. Men han visar handlag med folkligheterna också och undviker skickligt gamla trista svenska lustspelsfadäser. Så inte behöver man varna för Jönssonligan.”

Den första filmen gick så bra att SF Studios valde att snabbt göra en uppföljare. Redan i september nästa år hade Jönssonligan & Dynamit-Harry premiär. Dynamit-Harry (Björn Gustavsson) blev en viktig karaktär i de nästkommande sex filmerna som sedan gjordes under 1990-talet. Han bidrog med ytterligare en replik man minns: ”Vilken jädra smäll!” (som han helst sa när han satt på golvet efter att ha sprängt ett rejält kassaskåp).

År 2000 tog serien en paus med Jönssonligan spelar högt, det som nu kallas ”den sista filmen i originalserien”. Under de kringliggande åren gjordes även fyra Lilla Jönssonligan-filmer, där de äventyr som Sickan, Vanheden och Dynamit-Harry hade tillsammans när de var barn berättas. 2015 väcktes serien till liv igen, med Jönssonligan – Den perfekta stöten, nu mer som en thriller än en komedi och med nya skådespelare i rollerna.