Intermezzo

1936

  • Regissör: Gustaf Molander
  • Manus: Gustaf Molander & Gösta Stevens
  • Filmfotograf: Åke Dahlqvist

Intermezzo var den film som definitivt förde Ingrid Bergman till Hollywood och det stora internationella genombrottet. På SF hade hon tidigare bland annat gjort Munkbrogreven (1935) och Valborgsmässoafton (1935) samt Swedenhielms (1935) i regi av Gustaf Molander. Molander var hennes viktigaste regissör under 1930-talet. Även familjedramat Intermezzo regisserades av Molander som också hade skrivit manus tillsammans med Gösta Stevens. Här spelar Bergman rollen som pianoläraren Anita Hoffman mot legenden Gösta Ekman i rollen som virtuosen Holger Brandt. Gösta Ekman var då en av de mest hyllade svenska skådespelarna och något av en nationalikon. Ingrid Bergman var en stigande stjärna.

Regissören och manusförfattaren Gustaf Molander var vid den här tiden redan en legendar inom SF, och under sitt verksamma liv, mellan 1917- 1970 skapade han mer än 60 filmer, bland annat Parisiskor (1928), En natt (1931), Sången om den eldröda blomman (1956) och Stimulantia (1967). Intermezzo anses dock vara den mest karaktäristiska för hans filmskapande eftersom den skapades helt efter hans eget huvud, från manus till färdig film.

Svensk dagspress var mestadels positiv till Intermezzo och lyfte fram Molanders egenskap att skapa konstnärlig film och de två huvudrollsinnehavarnas prestationer. I Svenska Dagbladet skrev signaturen E.W.O. ”Ingrid Bergman har ännu ett tillfälle att visa vilken tillgång hon är för svensk film. Jag vet faktiskt ingen av filmens unga krafter som i lika hög grad som hon kan ge uttryck åt något i n n a n f ö r det vackra ansiktet. Hennes rutin är också redan betydlig.”

Efter rollen som Anita Hoffman fick Bergman ett kontraktsförslag av den amerikanske producenten David O. Selznick. Det var inte första gången som SF Studios hade influerat Hollywood. Greta Garbo gjorde samma resa ett årtionde tidigare. Bara tre år efter den svenska premiären gjorde Gregory Ratoff en amerikansk variant av Intermezzo med vissa scener identiska till den svenska. Även denna gång fick Bergman spela Anita Hoffman, men nu mot Leslie Howard som den äldre violinvirtuosen.

Till skillnad från Greta Garbo fick Bergman spela en stor variation av roller och i USA gestaltade hon under karriären bland annat pianolärare, revolutionshjältinna, hustru till motståndsman, psykolog, sekreterare, guvernant och nunna. I början hyllades hon ofta för sin naturlighet men hon tröttnade tidigt på präktiga familjeflicksroller. Till exempel bad hon i början av Hollywoodkarriären regissören Victor Fleming att få spela prostituerad i stället för fästmö till Spencer Tracy i Dr. Jekyll och Mr. Hyde (1941). Hennes breda repertoar kom snabbt till sin rätt.

Karriären i Hollywood innehöll bl.a. tre huvudroller för Alfred Hitchcock (Trollbunden, 1945, Notorious, 1946 och Under Capricorn, 1949) Det är dock i rollen som Ilsa Lund mot Humprey Bogart i Michael Curtiz Casablanca från 1942 som hon är mest känd. Under sin karriär mottog Bergman hela tre Oscars, två för Bästa kvinnliga huvudroll; 1945 för Gasljus och 1957 för Anastasia och en för Bästa kvinnliga biroll för sin oförglömliga roll som den svenska missionären Fröken Olsson i Mordet på Orientexpressen 1975. Bandet till SF Studios fanns dock kvar. 1967 kom hon hem till Råsunda och medverkade i en av episoderna i kortfilmen Stimulantia.