Häxan

1922

  • Regissör: Benjamin Christensen
  • Manus: Benjamin Christensen
  • Filmfotograf:

Den svenska filmens guldålder bidrog till att de svenska filmbolagen satsade på större och ambitiösare projekt. Ett sådant var Häxan: ett kulturhistoriskt föredrag i levande bilder från 1922. Häxan var ett påkostat projekt som regisserades och skrevs av danska filmskaparen Benjamin Christensen. SF Studios gick in och finansierade hela projektet. Förvånansvärt nog fick Christensen total artistisk frihet med sin regi. Filmen spelades in i en ateljé i Hellerup, Danmark som SF Studios hade förvärvat 1920.

Häxan är nästan dokumentär i sitt berättande. Christensen jämför häxförföljelserna från förr med sin samtids psykiska sjukdomar och det han försöker bevisa i filmens fyra kapitel är att det hans samtid kunde förstå som psykiska sjukdomar ansågs tidigare vara häxkonst. Förutom den originella berättarstilen visade filmen oerhört grafisk nakenhet och tortyr, vilket var chockerande för sin tid. I ensemblen fanns både amatörskådespelare och etablerade stjärnor. Bland de sistnämnda går det att nämna bland annat den danska skådespelaren Poul Reumert och svenska film- och teaterstjärnan Tora Teje. Christensen själv hade en roll i filmen som självaste Satan.

Från katolskt håll menade man att Häxan var ett propagandastycke mot katolicismen, och i USA förbjöds filmen ända fram till 1929 på grund av porträtteringen av tortyr och nakenhet.

När Häxan fick sin premiär 18 september 1922 hade den redan genomgått censur, men blev ändå kontroversiell på grund av sitt ämne och sina brutala scener. I Sverige var recensenterna förbryllade. Alla påpekade att filmen inte var till för den i publiken som ville se ett rofyllt drama, utan att den istället var en kulturhistorisk skildring. Folkets Dagblad Politiken skrev att vissa scener i filmen ”äro absolut vidriga och som nästan måste anses vara utslag av skatologisk obscenitet och sexuell perversitet.” Utomlands väckte filmen stora kontroverser. Från katolskt håll menade man att Häxan var ett propagandastycke mot katolicismen, och i USA förbjöds filmen ända fram till 1929 på grund av porträtteringen av tortyr och nakenhet. Med tiden har filmen kommit att bli kultförklarad och är idag en högst ansedd stumfilm.

Publikens respons till Häxan var däremot minimal, och filmen hade svårt att spela in sina kostnader. Det var ett dyrt projekt och kostade runt två miljoner kronor (motsvarande femtiotvå miljoner kronor i dagens penningvärde). Häxan räknas som den dyrast stumfilmen producerad i Skandinavien. Filmen blev även den enda som spelades in i den nyförvärvade ateljén i Hellerup, Danmark. Efter filminspelning stod ateljén tom och användes aldrig mer igen av SF Studios.

På många sätt gick nu den svenska filmens ”guldålder” mot sitt slut. Filmerna blev dyrare och dyrare, och publiken minskade. De stora jätteprojekten började ersättas med sofistikerade komedier och draman med multinationella ensembler och filmarbetare. För Benjamin Christensen blev Häxan däremot början på en internationell karriär och han kom att arbeta både i Tyskland och USA där han arbetade med några av tidens största stjärnor som Norma Shearer, Lionel Barrymore, Lon Chaney och Willy Fritsch.