Gösta Berlings saga

1924

  • Regissör: Mauritz Stiller
  • Manus: Mauritz Stiller & Ragnar Hyltén-Cavallius
  • Filmfotograf: Julius Jaenzon
  • :

Gösta Berlings saga är ett möte mellan tre legendariska namn. Selma Lagerlöf, författare till den roman som var filmens förlaga, var redan världsberömd vid premiären 1924. Hon hade fått nobelpriset 1909 och var invald i Svenska akademien. Regissören Mauritz Stiller var jämte Victor Sjöström den svenska stumfilmens främsta förgrundsgestalt. Sen så var det en viss Greta Gustafsson, som just tagit sig artistnamnet Garbo, och som i grevinnan Dohna spelade sin första stora filmroll, en roll som starkt bidrog till att ta henne till Hollywood två år senare. Titelrollen spelades av Lars Hanson, som även han gjorde succé i Hollywood under stumfilmseran.

Som roman var Gösta Berlings saga högt älskad, och filmen blev en stor publiksuccé. Kritikernas mottagande var däremot svalt. Det var den dittills största filmproduktionen i landet och levde inte upp till de skyhöga förväntningarna. Inte heller Selma Lagerlöf själv tyckte om filmen. Av romanens myllrande persongalleri och händelser var endast en bråkdel kvar. Ändringar i manus var nödvändiga, det förstod och accepterade hon. När filmen var färdig försäkrade SF Studios att manuskriptet följts och hon gav över telefon sitt godkännande av att det som underrubrik på filmens förtext fick stå att hon auktoriserade filmbearbetningen. Många recensenter trodde och skrev att hon godkänt filmen när hon i själva verket inte sett den. När hon till slut såg den blev hon upprörd. Mycket stämde inte med manuskriptet och värst av allt var slagsmålet i kyrkan. Något sådant skulle hon aldrig ha godkänt och för det förlät hon aldrig Stiller.

Sen så var det en viss Greta Gustafsson, som just tagit sig artistnamnet Garbo, och som i grevinnan Dohna spelade sin första stora filmroll

Vid lanseringen presenterades produktionen som två filmer. Den andra delen hade premiär en vecka efter den första. Vid den internationella lanseringen slogs de båda filmerna ihop till en och den totala speltiden kortades ned från drygt tre timmar till två. Det var först svårt att sälja filmen, till skillnad från regissör Stillers tidigare succéer. Men efter hyllande recensioner och stor publiksuccé i Tyskland gick det bättre. Slutligen hade 28 länder köpt den för visning, bland andra Sovjetunionen, Egypten och Ecuador.

Stiller och Garbo fick båda anbud att göra film i Tyskland, och därefter i Hollywood. Resten är, som det sägs, historia. Med tiden har Gösta Berlings saga blivit en högt internationellt ansedd stumfilmsklassiker. Nämnas bör även filmaffischen, gjord av konstnären Nils Hårde, med Greta Garbos grevinna Dohna i profil. Affischen är så slående ikonisk att myten om Garbo kanske började redan med den.