Entré Råsunda

1921

  • Regissör: Victor Sjöström
  • Manus: Victor Sjöström
  • Filmfotograf: Julius Jaenzon

Filmstaden i Råsunda utanför Stockholm var under 60 år huvudplats för svensk filmproduktion Innan filmen flyttade dit var det en strutsfarm belägen där. Under 1910-talet var det högsta mode för damer att ha strutsfjädrar i sina hattar, och för att säkra tillgången köptes åtta strutsar in. Strutsfarmen blev dock inte långvarig; 1919 köptes marken upp av Ivar Kreuger och Charles Magnusson – Sveriges fösta filmmagnat – för att skapa ett svenskt Hollywood.

Charles Magnusson hade tidigt förstått storheten i filmmediet och skaffat sig en filmkamera med vilken han dokumenterat bärgningen efter en båtkatastrof. På så sätt hade han lyckats slå mynt av den nya uppfinningen och blev inom kort ett namn att räkna med. 1905 köpte han en biograf där han visade upp sina egna alster. Magnussons blev 1907 engagerad av filmbolaget Svenska Biograftheatern (Svenska Bio) i Kristianstad som börjat göra såväl dokumentärfilmer som filmatiseringar av kända teaterstycken som folklustspelet Värmlänningarna. 1911 flyttade Magnusson Svenska Bios filmstudio till Lidingö utanför Stockholm, förmodligen för att komma närmare skådespelare och filmarbetare. Med sig hade han regissören Julius Jaenzon. 1912 kopplades två personer till Svenska Bio som kom att spela en viktig roll för svensk films tidiga utveckling; Victor Sjöström och Mauritz Stiller.

Under åren kring första världskriget gjordes flera framgångsrika filmer av Sjöström, Stiller och Jaenzon. Många av dem baserades på nordisk litteratur och romantik, som Ingeborg Holm (1912), Terje Vigen (1917)och Tösen från Stormyrtorpet (1917) där den sista baserades på en roman av Selma Lagerlöf. Det blev tydligt för allt fler att film var någonting att satsa på och därför valde två tidigare konkurrerande filmbolagen att gå samman. Den 27 december 1919 skapades ett nytt bolag av Svenska Bio AB och Filmindustri AB Skandia – som också var en sammanslagning av flera mindre bolag från 1918. Det nya bolaget tog namnet Svensk Filmindustri AB, nuvarande SF Studios. Framtiden såg ljus ut och tidskriften Filmen skrev 1919 så här:

Här rustas nu på alla håll och kanter för att slå stora slag för den svenska filmen. Våra stora filmbolag bygga inspelningsateljéer, ja hela städer för att få svängrumför sina vittfamnande planer, och överallt sjuder det av liv och verksamhet inom denna gren av svensk industri.

En av dessa städer var Filmstaden i Råsunda där Svenska Bio redan innan samgåendet hade planer på att bygga filmateljéer. Nu anlitades arkitekten Ebbe Crone för att bygga en stad helt för svensk film: Filmstaden. Crone, som varit verksam i Tyskland hade studerat filmstaden i Babelsberg utanför Berlin, som ägdes av filmbolaget UFA och hans plan var att filmstaden i Råsunda skulle får två stycken toppmoderna filmateljéer, vilket skulle möjliggöra produktionen av flera filmer samtidigt.

Filmstaden byggdes upp på en 58 000 kvadratmeter stor yta med start redan under våren 1919. Arkitektoniskt skulle huvudbyggnaderna på området ha en alldeles egen stil, en blandning av nyklassicism och nationalromantik. Från USA hade finansiären Kreuger tagit med sig expertkunskaper om armerade betongkonstruktioner som användes för skyskraporna på Manhattan. Även byggarbetet gick i amerikansk takt och redan 1920 var Filmstaden redo att tas i bruk. Hela projektet kostade cirka 4 000 000 kronor i dåtidens penningvärde, vilket idag blir 73 582 003 kronor.

Viktor Sjöström, som tidigare gjort film på berättelser av Selma Lagerlöf, började spela in vid Filmstaden, innan ateljéerna var färdiga, med inspelningen av Körkarlen redan på hösten 1919. På Filmstaden spelades över 400 långfilmer och tv-serier av SF Studios från 1919 till 1969 då bolaget lämnade Råsunda. SF Studios hyrde dessutom även ut sina ateljéer till andra produktionsbolag. Filmstaden var en grogrund för storheter som Greta Garbo, Gösta Ekman d.ä. och d.y., Ingrid Bergman och Ingmar Bergman och var som en huvudstad för svensk film under 60 år.